torsdag 1 mars 2012

det finns stunder

man önskar inte fanns. Jag har förlorat min mamma. Visserligen har hon varit sjuk men ändå inte så sjuk. Det gick väldigt fort de två sista dagarna. Det känns lite overkligt. Jag klarar av saker jag aldrig trodde jag skulle klara och sedan brister det fullständigt när jag inte alls tror att det skall göra det. Jag tycker det är värst på morgonen när jag går upp och tänker till eller precis innan jag skall somna, när jag ligger och funderar. Jag och min mamma var vänner, pratade om allt och även när hon blev äldre hängde hon med, hon blev aldrig "gammal" och instängd i sig själv. Även barnen hade en fantastisk relation till henne, de umgicks som vänner och gjorde saker ihop.

There are some moments in life - i wish wouldn´t exist. I´ve lost my mother. She´s been sick for a while but not that sick. It all went very fast the last two days and now it feels a bit unreal. I can cope with things i never thought i could and then, suddenly it all bursts completely when i´m not expecting it to..I think the most difficult hours are when i wake up or just when before i get to sleep, when i lie and think things over. She wasn´t just my mum, she was my best friend and she never got "old", she were always up to date with stuff. My daughters had a wonderful relationship with her, they spent a lot of time together.

Några dagar innan gjorde jag den här layouten till Veckans Skiss:
 I did this layout a few days before she passed away:

"Det har alltid varit du och jag. 
Du har alltid funnits där men nu inser jag 
att du kanske snart inte gör det
och då vet jag inte
riktigt vad jag skall ta mig till."

"It has always been you & me.
You have always been there for me
but now i realize that it´s not going to be
like that anymore
and when i think about it
i don´t know what to do
without you"

Jag är väldigt förtjust i poesi och den här dikten av Lars Forsell går på ständig repeat i mitt huvud just nu:
Here´s my favourite poem by a swedish writer, Lars Forsell. it´s called Aria. Unfortunately i couldn´t find a translation.

ARIA
Den kärlek som är
vill förkasta en annan
och ändå likna den
så som den var.
Vintern som rår
har ett blont ärr i pannan
och i sommarn som rår
går en snövind kvar.

Vindar som vet,
det går det sista -
om dag i natt kvävs,
ger skymningen svar?
Ge mig den styrka 
som krävs för att mista
och den svaghet som krävs
för att hålla kvar.

Sorg är en flöjt
det strömmar, strömmar
bläck ur dess sång
om vind som var.
Ger den mig drömmar
skall de brista.
Tiden är lång
och stannar kvar.

Fågel som sjunker
ner i din klyfta -
ormvråk, fjäril,
mitt svindelpar...
ge mig den tyngd
som krävs för att lyfta
och den kärlek som krävs 
för att stanna kvar.

                                                 -Lars Forsell -

4 kommentarer:

Snor och Glamour sa...

Stor stor bamsekram vännen!

Tanja sa...

Känner med dig... Min pappa finns inte heller i livet... Känns ju banalt att säga att du tolkat min skiss fantastiskt bra... Sköt om dig! Kram

ItaPita sa...

Åh va lessen jag blir Marja. Jag beklagar verkligen. Jätte kram

Labbo sa...

Jag beklagar Marja :( Stor kram till dig!