fredag 26 november 2010

Det var ett tag sedan...

..jo men vi har haft fullt upp, tyvärr får jag säga. Har hängt lite på Blå Stjärnans Djursjukhus..suck. Juno har förmodligen fått tillbaka sin Diskospondylit (smärta i kotor ofta orsakad av en bakteriell infektion som vandrat i blodomloppet och fastnat, i Junos fall i disken, i 7e ländkotan) så vi har varit på 2 besök denna vecka. I tisdags lämnade jag henne där 9 15 och hon kom ut 15 30. Då hade de gjort skiktröntgen samt gått in med en nål genom ryggmärgen för att ta prov på ryggmärgsvätska och vätska i diskarna samt även blodprov från flera ställen. De tog också urinprov med samma metod. Hon hade fått narkos och var rakad på både rumpa, framben och hals och väldigt trött och framför allt HUNGRIG. Hur mycket hon äter går hon aldrig upp i vikt, nu är hon nere i 22 kg, har tappat 3 kg sedan hon var "frisk" förra gången. Poängen med alla ingrepp och prover är att ta reda på exakt vilken bakterie hon har eftersom den inte ger med sig helt. Hon skall hon äta en sorts penicillin för att hålla infektionen i schack, tills proverna är klara och det kan fastställas exakt vilket penicillin hon ska ha. Nu skall dessa prover analyseras och veterinären Gustav Svensson ringer när diagnosen är klar. Jag var helt slut efteråt, gick ju på stan under tiden och väntade, oroligt men kunde inte njuta av den plötsliga fritiden. Ingreppet var inte riskfyllt, det kan fastna bakterier på nålen och transporteras till ryggmärgen - inte bra men jag hoppas ju att detta inte hände..Jag gick därifrån om möjligt, ännu fattigare, ni vill inte veta vad detta kostade... :(

Sorry, i´ve haven´t been here for a while but we have been busy, unfortunately, i must say. Me and Juno has been around the Blue Star Animal Hospital .. sigh. Junos diskospondylitis (pain in the vertebrae, is often caused by a bacterial infection that wandered into the bloodstream and gets stuck, in Juno's case in the disk, in the 7th lumbar vertebra) is probably back so we've been on two visits at the vets this week. This tuesday, i left her there at 9 a.m and she came out 15 30 p.m. They had done tomography and entered with a needle through the spinal cord to sample the cerebrospinal fluid and fluid in the disks, as well as blood samples from several locations. They also took urine samples by the same method. She received anesthesia and were shaved on both butt, front legs and neck and very tired and above all HUNGRY. It doesn´t matter how much she eats, she never put on weight, now she is down to 22 kg, has lost 3 kg since she was "healthy" last time. The point of all procedures and tests is to determine exactly what bacteria she has. She´s eating one kind of penicillin for now, to keep infection at bay, until the samples are clear and it can be determined exactly which penicillin she should have. Now, these samples will be analyzed and veterinarian Gustav Svensson gives me a call when the diagnosis is clear. I was completely exhausted afterwards, i spent some time, trying to shop during the day and waited, anxiously, but could not enjoy the sudden free time. The "surgery" was a bit  risky, it could harbor bacteria on the needle and transport it to the spinal cord - not good but I certainly hope that this did not happen .. At the end of the day, i walked home, even poorer than i was before..if that´s possible..huh... I´m telling you, you don´t wanna know how much this costs me..


Vill inte ha täcke på mig men å andra sidan vill jag inte visa min rakade rumpa!!! Don´t like to wear this outfit but on the other hand i don´t wan´t to expose my shaved butt!

Ok då, men jag ser ju ut som en julgran...Alright then, but i look like an overdecorated christmastree..

Men vad gör man, kärleken till ett djur är så stor, så speciell. Ibland säger Darlingen att han önskar att han fick hälften så mycket kärlek och uppmärksamhet som voffsarna får. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och djur men det har ALLTID funnits en solklar bindning och jag har alltid lyckats med att få kontakt med de här bråkstakarna som ingen annan orkar med. Naturligtvis inser jag att det handlar om bekräftelse - jag kompenserade min bitvis gräsliga uppväxt med kontakt med hästar och hundar. De förstod ju alltid...när ingen annan fattade..Att leva nära ett djur är så innerligt, de är utlämnade till dig och finns alltid där för dig, som att alltid ha ett litet spädbarn ungefär..Jag undrar hur det går när jag blir gammal? Då får jag väl ha en liten fralla, orkar nog inte med en stor hund då!

But then again,what do you do, the love of an animal is very, very special. Sometimes my Darling says that he wishes he had half as much love and attention that i give to my dogs :). I dont really know what it is with me and animals but it has ALWAYS been a crystal clear bond and I have always managed to make contact with these troublemakers that nobody else can cope with. Of course, i realize that this is all about confirmation - as a child i compensated my somewhat  dreadful childhood with contact with horses and dogs. They always understood ... when no one else did .. To live close to an animal is so fervently, they are so close, always by yoyr side, it´s almost like having a small baby around .. all the time! I wonder what happens when I get old? Then i 'll have a small dog, a french bulldog, i suppose i´won´t be strong enough to cope with a big dog..

Näväl, väl hemma igen satt Polly och tittade efter oss i fönstret! Stackars liten, jag åkte hemifrån 7 15 och kom hem 18 15, under tiden hade Emma visserligen varit hos henne 2 ggr och gått ut med henne och gett henne lunch, men ändå, det har aldrig hänt, under hennes 5-åriga liv att hon varit ensam mer än 5 timmar. Hon är verkligen duktig, hon fick faktiskt en present:
When we came home, Polly sat in the window, watching out for us. Poor little thing, i left her 7 15 a.m and came home 18 15 p.m. She wasn´t alone all day, Em came by and took a for a walk and fed her lunch, but still, it has never happened, during her five-year life that she has been alone for more than five hours in a row, she´s such a good dog, she actually got a gift this time, not Juno:

Glad kalkon!  Happy turkey!

Lova att aldrig mer lämna mig ensam så länge!!  Never leave me alone for so long again!

Avslutade kvällen med te och House på TVn, kände att jag inte fått nog av diagnoser...Nu gäller det att tänka framåt, som tur är, en av mina bästa grenar, hur skulle det annars gå? :)
Ended this day with a cup of tea and watching House on the telly (as if i haven´t got enough of diagnosis..huh..)..Now i need to think ahead, being positive is a gift i have, luckily, how else would i cope? :)

3 kommentarer:

Carrie sa...

so sorry to hear about your doggie.....i hope that he feels better soon : )

also, i love your blog and have something for you.....http://carrieelias.blogspot.com/2010/11/smiling-today.html

<3 Carrie

Carrie sa...

thanks for your sweet comment....it totally made me giggle : ) Big smile!

<3 Carrie

Marolle sa...

jeg håber snart han er rask igen! det er aldrig rart når de bliver syge :( jeg har det på samme måde som dig. Men uff, det er altid så dyrt!!