torsdag 4 februari 2010

Nu

tänker jag på en liten vit SötSak (och hennes Mattar) som i denna stund leker med Amadeus på de evigt gröna ängarna i Hundarnas Himmel. Hon promenerar med sin mormor och skuttar friskt och är inte längre rädd för någonting. Hon har funnits i min närhet i 12 år och ogillat alla mina hundval utom Amadeus!
Vad kan man säga? Livet är orättvist. Jag kommer ihåg hur ledsen Emma var när vi tog bort Amadeus, "du sa att han alltid skulle finnas , mamma". Ja, men på ett sätt gör han ju det...och det gör Wilma också!


Ja, här har ni hela gänget Jag, Louise, Diana, Wilma, Fanny, Anina, Amadeus och Emma, utom AnnLouise, hon står bakom kameran förstås. Fotot är från 1999.......Those were the days...
Jag kommer ihåg när Wilma rymde hemifrån på julafton när tomten kom..och stack direkt hem till oss! En annan gång när hon rymde hämtade Kent mig och Amadeus och vi åkte efter henne med bilen, när hon såg att Amadeus var med så stannade hon. Hon sprang gärna iväg på äventyr!
Ja, det bli spännande imorgon när vi ska passa Lukas, får se om jag och Polly överlever detta...Lukas och Juno kommer nog att ge järnet...hmm..

Fawned of you too/Miss Deerest

3 kommentarer:

Snor och Glamour sa...

Å vad gullig du är som skrivit detta! Det blev allt en och anna tår när jag läste...
Hoppas du har lagt dig nu så du kan vara pigg till äventyret i morgon! ;)
Kramisar!

ItaPita sa...

Ja, det är tragiskt även om jag inte kände Wilma så.. Jag har oxå tänkt på hennes nära.
Kram

ItaPita sa...

Nämen!!! kors i taket! jag lyckades!!!